och så är jag äntligen tillbaka...
Jag trodde aldrig att jag skulle kunna sakna Borås, men när jag såg staden igår för första gången på tre månader så var den helt enkelt vackrare jag trodde den kunde vara. Snön hade fallit och juldekorationerna var uppe, såg till och med en glimt av ljusen i centrum. Och hur underbart är det inte med snö till julafton? Hur länge sen var det vi faktiskt hade snö såhär tidigt på året? När jag var liten kommer jag ihåg att vi alltid hade snö på julafton men vi har nog inte haft det på flera år nu.
Visst gillar jag England men jag har verkligen saknat Sverige... jag åt lussekatter idag, såna har de inte i England! Och åt pepparkakor... och mamma har till och med köpt julmust! Vi brukar inte köpa julmust till jul annars för min bror gillar det inte, men det här året bad jag mamma att köpa det för om det är något som smakar jul (speciellt svensk jul) så är det julmust! Ungefär som att jag gillar att köpa Nivea solskydd på sommaren för att det var den vi använde när jag var liten och jag tycker att det luktar sommar.
Men nu kommer jag inte på mycket mer att säga, förutom att det verkligen är synd att jag bara är hemma ett så kort tag. Tror det kommer kännas värre att åka iväg andra gången än vad det gjorde första, nu när jag vet just allt jag lämnar bakom mig som inte finns därborta...
Klänningar och sandaler
Ja mitt rum är stökigt, men jag ville visa upp min sommarklänning!
Borås är faktiskt en riktigt fin stad på sommaren när solen skiner. Jag har bott här i större delen av mitt liv och har aldrig riktigt uppskattat staden särskilt mycket, men nu när jag ska flytta så långt bort känner jag att jag kommer sakna de bekanta gatorna (trots att jag knappt vet vad någon av dem heter) och Stora Torget (som inte är så stort egentligen...). Samtidigt känns det skönt att slippa härifrån, jag har ju bott i samma lägenhet sen jag var sju år och sett ut på samma skola från mitt fönster. Plymouth är lite större än Borås, men det är ändå inte en särskilt stor stad från vad jag har läst. På ett sätt tror jag det skulle vara roligt att plugga i en storstad som London, men med min orienteringsförmåga (eller brist därav...) skulle jag komma hopplöst vilse.
En ny början
Det kommer hända mer i mitt liv inom den närmsta framtiden i alla fall för jag har blivit antagen till ett universitet i England! Nu i September kommer jag att börja läsa på läkarlinjen i Plymouth i sydvästra England. Flygbiljetterna är till och med köpta; den 11:e September flyger mamma och jag till London. Vi kom på först efteråt att vi då verkligen hittat ett opassande datum att sätta sig på ett flygplan, men det är väl tur att vi inte är särskilt vidskepliga. Vi ska vara hos mina släktingar i London ett tag och sen den 15:de åker vi ner till Plymouth så jag kan flytta in i mitt lilla studentrum som är totalt orimligt dyrt. Jag tar såklart lån från CSN för kostnaderna och försöker att inte tänka på hur mycket jag kommer skuldsätta mig under de här åren...
Hursomhelst, jag kommer bli en student i England! Jag kommer kunna säga "I go to Uni", eller till och med "I go to Med-school". Jag kan inte räkna ut vilken som är bäst, men jag älskar att säga "Uni"!
Om ett bättre ställe...
Tänkte att jag skulle tillägna dagens blogg till någon. För att du förtjänar det, för att det känns naturligt efter att vi har pratat så mycket de här senaste dagarna - hade nästan glömt hur underbart det var att prata med dig, eller hur mycket jag saknar dig. Om det ens är möjligt att glömma något sådant...
Kommer du ihåg den här? Jag gjorde den för längesedan, texten är något som bara du och jag skulle förstå, det finns många såna saker... Den gäller i alla fall fortfarande lika mycket som någonsin, jag kan inte ens komma ihåg hur många gånger du har räddat mig - både från världen och från mig själv.
--All hail St.Jimmy, han fanns alltid där för oss---
Jag överdriver inte ens när jag säger att jag skulle ha exploderat utan dig, eller imploderat kanske, för det är mer min stil eller hur? Jag hatar att du flyttade, för jag vill ha dig här, men jag älskar att du inte glömde - för folk har en vana att glömma allt det gamla när de hittar något bättre. Jag älskar att du fortfarande finns där, alltid, för att få mig att må bättre och visa att du bryr dig. Det är så ont om folk som bryr sig... på riktigt i alla fall.
Jag önskar att du var här. Eller kanske önskar jag snarare att jag var där, jo så är det nog. För det är bättre där. Det finns ingenting här, men det visste du väl redan... det är ödemarker, kunde lika gärna ha varit det i alla fall, för det finns ingenting att bry sig om. Ingenting att hålla fast sig i. Jag önskar att vi kunde bygga en koja och fantisera ihop ett eget hem som när vi var små - vi var alltid bra på att fantisera eller hur? Vi hade en egen värld, jag kommer till och med ihåg vad vi kallade den. Allt var enklare där. Allt var bättre där.
Detta lyckades bli väldigt djupt, jag vet inte om det var meningen från början. Jag vet inte vad meningen var från början... ja just det: ville säga att jag älskar dig. Du visste nog det redan, men jag ville säga det ändå, bara för att se till att du var säker.
<3 Albina
